10/1

2018-01-10

Det här är en bild på huset jag för närvarande bor i. Som bild betraktat inget att hetsa upp sig över, men den känns representativ för det avtryck jag tycker mig ha lämnat i min hyreslägenhet – knappt något alls, alltså. Mitt kök tittar fram som en parentes i jämförelse med övriga lägenheters utvändiga prakt. Mina vita väggar ekar lite tomt. I andras fönster skymtar vi lite liv.

Januari månad är ju sällan någon höjdare. Vintern har knappt dragit igång, solen är ett par månader bort, vi är dessutom fattiga efter julens utgifter. Fotografiskt brukar det vara knapert. Det här är inte någon av mina bättre bilder, men jag gillar den för vad den är. Lite obekväm.

guetzli

I brist på andra sätt att prokrastinera har jag börjat bekanta mig med verktyget guetzli (”Perceptual JPEG encoder”), som är en riktig rackare på att göra JPEGs mindre i storlek. Som med mycket annan häftig alternativt skrämmande teknik idag är det Google som har finansierat detta projekt.

Originalbilden är ca 4 megapixel, är ca 1.7 megabyte stor i sitt ursprungliga utförande. Den innehåller rätt mycket fin textur och är rätt skarp, trots att den är tagen på frihand. Originalbilden är förresten att ta i, originalbilden är på 24 megapixel och jag har exporterat en nedskalad version som jag sedan använt här.

Jag lät guetzli tugga sig igenom originalbilden på den lägsta tillåtna kvalitetsnivån 84, väntade ut processen och jämförde produkten med originalet.

  • Original: 1.7 megabyte
  • Guetzli, kvalitetsnivå 84: 784 kilobyte
  • Guetzli, kvalitetsnivå 95: 1.2 megabyte

Det är en rätt stor skillnad!

När jag sedan jämförde bilderna vid 100% förstoring tog det mig först en liten stund att se skillnaden — men nu är den rätt solklar för den lägsta inställningen, men inte för den förinställda.


Vad är då nackdelen med guetzli? Tid, samt CPU- och minnesåtgång på maskinen som kör programmet. Det tog 11 minuter att exportera bilden på 84% på min bärbara dator, och när jag lät en lite mer kraftfull maskin göra jobbet tog det fortfarande lång tid:

  • Kvalitet 84, 7 minuter 37 sekunder
  • Kvalitet 87, 8 minuter 6 sekunder
  • Kvalitet 90, 8 minuter 36 sekunder
  • Kvalitet 93, 9 minuter 6 sekunder
  • Kvalitet 95, 9 minuter 31 sekunder

Ovan för en bild på 4 megapixel! Just nu processar samma dator en bild på 24 megapixel vid ett par olika kvalitetsinställningar, men jag tänker inte vänta ut att den körningen går klart innan jag hittar på något annat. 🙂


Jag väntade ut bilden innan jag publicerade detta. Det tog drygt en timme (!) per variant.

  • Originalbilden, ca 12 megabyte
  • Kvalitetsnivå 95, 7.4 megabyte
  • Kvalitetsnivå 90, 4.8 megabyte
  • Kvalitetsnivå 84, 4 megabyte

Jag vet inte vad som är rimligast av nivåerna ovan. Jag har bara märkt att mina bilder just nu är rätt stora och att jag borde minska ner dessa lite. Jag blev lite nyfiken på att sätta upp ’objektiva’ kvalitetsmått likt det som beskrivs i guetzlis Wikipedia-sida...men det är ett äventyr för en annan kväll.

Vårvinter

Första timmarna av min första vårvinter, här någonstans runt Jukkasjärvi.

Fram tills väldigt nyligen var konceptet vårvinter helt främmande för mig, även första gången jag upplevde den. Men, som med mycket annat är det nu svårt att vara utan den när upptäckten väl har gjorts.

Emilia visar hur en låtsas förbereda pimplingshål, för att sedan låtsas pimpla.
Obligatorisk hundbild i familjestugan
Möteslokalen saknade både el och rinnande vatten, dock var 4G-mottagningen riktigt god.

MF68

Detta är nog mitt minst konstiga tangentbord i samlingen, och det första mekaniska tangentbord jag faktiskt betalade för med egna pengar. Gångerna innan hade jag lyckats få eller hitta mina — mer om detta en annan gång.

Tangentbordet började sitt liv som ett Magicforce 68, ett tangentbord som rekommenderas för nybörjare som mig — litet, bra byggkvalitet och lätt att hitta nyare keycaps till. Mitt exemplar började sitt liv med Gateron-brytare av den bruna sorten.

Det gick dock rätt snabbt utför för detta tangentbord. Jag upptäckte att det är lätt att beställa specialtillverkade kretskort från Kina och hittade en mall för just denna modell; jag hittade nya keycaps; jag upptäckte det här med after market-fjädrar och slutligen även dämpningsmaterial. Idag är det några originaldelar kvar, typ hölje och brytare.

Dämpningsmatta mellan chassi och kretskort

Det var ett kul projekt, och det går fortfarande att skriva på tangentbordet. Jag föredrar dock andra tangentbord så använde mitt MF68 ett tag efter att ha moddat klart, där efter återgick jag till mitt Iris.