När man har varit utan något så länge glömmer man nästan bort hur det kändes att ha det från början. Man kämpar för att hålla kvar någon liten del av hur det kändes tidigare, men med tiden bleknar till slut minnet, och kvar står man bara med en vag minnesbild av hur det varit.

Men inte nu längre. Nu funkar Photoshop igen. Efter en herrans massa meck och slit fick jag det äntligen att fungera igen. Avslutad är 4,5 månaders exil, och framför mig ser jag en ljus framtid av hemska photoshoppningar. Jag börjar redan idag.