Denna helg satte jag lite på spel när jag reste till Stockholm och förde min dagbok i färgfilm jag själv tänkte framkalla. Men jag kände mig lite äventyrlig. Jag lever ett dramatiskt liv.

Att framkalla färgfilm är spännande. Dels är alla kemikalier supergiftiga, dels måste allt vara så exakt. Att passa in filmtank laddad med film på 30° C +/- 0.3° C är inget annat än knepigt, och då känns framkallarens temperatur på 30° C +/- 0.5°C som en riktig baggis. Att jämföra med svartvitt där jag brukar framkalla i typ 20°C ska vi inte ens tala om 🙂

För att göra allt lite extra dramatiskt kan jag även tala om hur spännande det är att scanna in och efterbehandla negativ. Men riktigt så kul ska vi nog inte ha idag.