Idag, då jag gick lite på Sörmlandsleden, såg ljustunneln över bron, skogen, så dök Smiths bild upp. A walk in Paradise Garden.
Så kan det också vara, om man nu tror att man är först på något. Allt är gjort, det handlar bara om att ge det en ny form i en ny tid.
Under en period tyckte jag att det nästan var meningslöst att plåta, tänka eller ens försöka skriva – för allt var ju redan gjort! Det hade varit bättre att leva tidigare under historien, då man fortfarande hade kunnat göra något nytt, bandbrytande och fantastiskt.
Idag tror jag att jag vet lite bättre. Ingenting är nytt, utan allt är gammalt men stöpt i en ny form, om och om igen. Jag vill gärna tro att denna längtan efter att vara unik är en sidoeffekt av den tid vi lever i, men jag är inte alls säker längre. Jag tror den är lika evig som allt annat.
Jag finner en trygghet i att tro detta.