Jag har svårt att tro att det bara är jag i min omgivning som börjar tröttna lite på att ha smartphone med sig hela tiden. Det är fantastiskt att sitta på hela världens samlade kunskap i fickan, men när det blir lite som i filmen ovan…ja. Nog med gnäll.
Samtidigt, när jag plockar fram kameran i sällskap av andra, så känner jag mig precis lika illa som folket i videon. Jag sätter bilden framför händelsen, och även om tanken är god (”ta en minnesbild av hur det faktiskt var…”) så har jag på sistone känt mig nästintill hänsynslös med kameran i hugget. Jag har alltså en inte helt okomplicerad relation till kameran som verktyg just nu.