Tidigare tyckte jag det var kul att framkalla film – lära sig mer om framkallare, anpassa kontrasten för att passa varje rulle, testa nya filmsorter…numera är att framkalla lite som att diska. Det är inte det bästa jag vet, men är nödvändigt och kan nästan vara lite meditativt ibland.
Men, när man samlat på sig 28 rullar svartvitt i olika format att framkalla…nä. Nu tycker jag faktiskt jag har rätt att klaga lite. Trots att det är självförvållat.