Vintern i Kiruna är som hur jag minns barndomens vintrar - snö i evigheter, kall och helt fantastisk. Det har gått vansinnigt fort att vänja sig hur det är här, trots att jag inte ens bott en hel säsong här.
Det blir även lite exotiskt att återvända till barndomens Stockholm och det nuvarande klimatet där. Det skapar en mental konflikt mellan det nutida Kiruna-vädret och att det borde vara samma klimat i Stockholm, då det nutida Kiruna-klimatet är hur det känns som det varit förr.
Det känns väldigt lyxigt att ha två baser att alternera mellan, men på många plan föredrar jag basen i norr.
