En del dagar hinner jag inte ut annat än för att lämna och hämta barn från förskolan. En del andra dagar tvingar jag mig ut i kyla och polarnatt för att få se något annat än skärmen.

Kylan är inget problem (annat än för kamerabatteriet), särskilt då jag i princip lever i mitt underställ och adekvata utelivskläder. Det är snarare så att jag först vaknar till på riktigt av att komma ut med kameran.

Om du tittar riktigt, riktigt noga kan du se gränsen mellan taket och himlen.

Det är ingen idé att ens försöka plåta på frihand. Ljuset är svagt, bländaren är liten, och att gå upp i ISO försämrar bildkvaliteten rätt ordentligt. Dessutom är det mer utav en ritual att plåta med stativ.

Jag borde gå ut och plåta mer.