Det tog mig nästan två månader, men till slut köpte jag mig en ny kamera – en begagnad Nikon Z6 II. Vilken grej!
letar fel (Nikon 28 mm f1.8)
Jag har nu ägt den i drygt 3 månader, och även om den är flera år yngre än min förra kamera är det nästan samma kamera igen. Samma knappar, menyer, samma känsla, fast än allt är helt annorlunda.
Första snön (Nikon 28 mm f1.8)
Precis som väntat är autofokusen betydligt bättre, hittar ansikten & ögon och sätter fokus precis rätt. Nu kan jag även använda pappas “gamla” Nikon 28 mm f1.8 AF-S, som jag tidigare försökt (och misslyckats) att kalibrera med förra kameran. Sätter jag på min underanvända Nikon 85 mm f1.8 AF-S sätter den också fokus precis rätt.
Fokus (Nikon 85 mm f1.8)
Innan jag köpte mina första Z-objektiv använde jag 28 mm f1.8 nästan hela tiden – dels för att det är litet, lätt och skarpt, men även för att det kändes som en revansch på all tid jag kastat bort på kalibrering, men även mängden bilder som varit lite ur fokus med förra kameran.
Vinklingsbar skärm bjuder in till nya perspektiv som tidigare var svåra, typ med kameran så högt upp armarna räcker (Nikon 28 mm f1.8)
Bytet bär dock ett offer med sig. Mitt älskade Tamron 45 mm f1.8 har en gammal firmware och är nästan obrukbart på detta hus, balansen blir även helt fel. Andrahandsmarknaden för objektiv med F-bajonett har i princip kollapsat så jag kommer inte ens försöka sälja det.
Hösten efter första snön (Nikon 28 mm f1.8)
Jag har dock ersatt mitt 45 mm med ett Nikon S 35 mm f1.8. Jag har varit väldigt nöjd med mina objektiv generellt, men den nya 35:an är på en annan nivå. Skarpt, snabbt och smidigt. En värdig ersättare.
VAB-vecka med permanent koja (Nikon S 35 mm f1.8)