Bokslut 2025

Ytterligare ett år, ytterligare ett bokslut. Det går väldigt fort nu.

Just detta år har varit segt i fotoväg – det är långt mellan stunder där inspirationen infinner sig, och jag tror jag missat åtminstone någon vecka detta år. Min arbetsflöde har strulat sedan i alla fall maj och är inte helt löst sig än, även om jag har ett acceptabelt flöde på min bärbara dator.

Samtidigt är det mycket som har hänt, både privat, på jobb och runtomkring var vi bor.

Och VAB, herregud vad jag har varit hemma med sjuka barn! I november arbetade jag 7 av 20 möjliga arbetsdagar, och långa perioder av våren har varit liknande. Även om det är vansinnigt fint att få såhär mycket tid med barnen är det väldigt lätt att tappa perspektivet.

Vintern är, som alltid, väldigt lång. Samhällsomvandligen väntar varken in låga temperaturer eller upprörda känslor, och det har hänt väldigt mycket även detta år.

Jag är ju inflyttad och hyser inte så starka känslor kring det som rivs och flyttas – känslorna verkar vara starkast hos dem som flyttat från staden i sin ungdom och nu kräver att de som bor kvar ska upprätthålla barndomsminnen åt dem. Jag vet inte vad mer jag har att säga kring detta.

Jag har en samling bilder av hur gränsen för påverkat område flyttar, det är nästan fascinerande hur fort det går när processen väl startar. Det är också något fascinerande med hur linjen verkar gilla att skära igenom saker – en bänk på en grillplats, en gångstig, ett samhälle. Innan mina barn är vuxna kommer linjen även ha skurit av vårt nuvarande hus från omvärlden, som en effekt av den senaste deformationsprognosen.

Med sommaren kom även en fjärrtur och en påminnelse om hur svårt det kan vara att i bild förmedla vad en ser. Visst, jag var rätt trött och hade generellt kameran nerpackad snarare än framme, men ack så mycket jag respekterar duktiga landskapsfotografer!

Till slut var det dags för kyrkflytten – en mäktig upplevelse, även för en lokalbo! Återigen var det svårt att återge skalan och hur absurt det är när en så pass stor byggnad åker förbi på släp, samt hur kallt +8 C och kraftig vind är, även i augusti.

Till slut kom dock vintern tillbaka – först på låtsas, och sedan på riktigt. I skrivande stund har vi haft det runt -25 C i snart en vecka och landskapet är täckt i rimfrost. Det är vackert, som alltid.

Framåt då? Jag tänkte köra på med dagboken, som alltid. Inga hårda, tvingande regler annat än minst 1 bild i veckan, bildbehandlad och arkiverad. I år hade jag ett bildbehandlingsuppehåll som varade i flera månader, och det var först inför denna summering jag fick ändan ur för att sortera, bildbehandla och arkivera. Bättre än så kan jag!