Vinterbubblan

Det är fortfarande lite exotiskt med hur lång vintern kan vara här, särskilt då den redan har varit här ett tag!

Bilden ovan är verkligen inget speciellt och hör till kategorin bilder som var sköna att ta, utan att försöka vara något speciellt, knappt ens dekorativa. Fin färg, en form en känner igen…ja. Inget speciellt.

Fler skarpa, suddiga bilder

Än fler skarpa bilder av ett suddigt koncept. Det är helt vansinnigt fint utomhus denna vecka, och idag hann jag ut för att fotografera lite. Bilden ovan är alldeles för mycket, bilden nedan lite för lite. Båda bilder är tagna på samma plats, bara lite olika vinklar och knappt två veckor mellan fotografierna.

Att försöka avbilda höstfärger är en tradition för mig, och jag kommer nog aldrig bli helt nöjd. Det är OK – målet är ju inte att bli klar. Målet är att hålla på.

Dekorativ konst

Några bilder från våren och sommaren. Ibland går det inte att hejda sig från att ta dekorativa bilder som dessa, beskära i 16:9 och använda som bakgrundsbilder på datorn.

Augusti, Kallavaara

Det känns bra att ta dem, det är fint att redigera och exportera dem i mappar efter upplösning och synka ut dem bland mina datorer. Det är en tillfredsställande sysselsättning.

Augusti, Kiruna
Augusti, Torne träsk

Dock är allt rätt ironiskt, då jag tittar på min bakgrundsbild ca 5 sekunder om dagen, innan jag startar alla program som håller mig sysselsatt i övrigt. Jaja.

Maj, Maunu

2020-05-23

Vi skidade, den 23:e maj 2020. I stugan, i Sverige, i midnattssol. Myren var blöt och det var bitvis vattenskidor snarare än något annat. Ändock.

Ute på myren hittade vi i vanlig ordning spår efter andra. Tröttsamt med bristande respekt för miljön vi alla delar.

Soldyrkan

Polarnatten (eller kaamos som det heter på finska) har inte stört mig särskilt mycket – det har snarare varit väldigt skönt med en nästintill evig blåtimma.

Dock är det nästan omöjligt att inte dyrka solen nu när den är tillbaka. Särskilt när en tillbringar en del tid i ett konstant mulet Stockholm, helt utan snö.

Nyvinter

Stockholm, december 2019

Vintern i Kiruna är som hur jag minns barndomens vintrar – snö i evigheter, kall och helt fantastisk. Det har gått vansinnigt fort att vänja sig hur det är här, trots att jag inte ens bott en hel säsong här.

Det blir även lite exotiskt att återvända till barndomens Stockholm och det nuvarande klimatet där. Det skapar en mental konflikt mellan det nutida Kiruna-vädret och att det borde vara samma klimat i Stockholm, då det nutida Kiruna-klimatet är hur det känns som det varit förr.

Det känns väldigt lyxigt att ha två baser att alternera mellan, men på många plan föredrar jag basen i norr.

Kiruna, januari 2020

Solsemester

Det är snart en månad sedan snön kom, och mot all förväntan har den legat sedan dess. Det är bitvis helt vansinnigt vackert, bitvis frustrerande, men också helt självklart.

Solen håller redan på att försvinna, i en helt annan takt än vad jag är van. Ljuset är helt fantastiskt morgon och eftermiddag, men det är mörkt långt innan jag går från jobbet. Jag ser fram emot min första polarnatt.