Det här med data är rätt svårt, särskilt när det ska bli rätt också! Även om det kan tyckas vara uppenbart att förändringar i komplexa system körandes i komplexa miljöer borde skötas med (extrem) försiktighet så verkar detta inte riktigt…fastna…inom branschen.

På avdelningen för oväntade features hittade jag idag något nytt och spännande – nämligen hur självincheckningsautomaterna på Bromma flygplats verkar hantera identifierare om en skannar sitt pass för att hämta ut sina biljetter. Det var också ett underhållande sätt att vakna till på inför resan utomlands. 🙂

Bilden ovan är en historia jag gillar att beklaga mig över. Den är (enligt mig) finurlig då den inte är helt uppenbar, den har inslag av banalitet och den var dessutom geotaggad med rätt plats.

Jag har börjat använda NixOS på rätt många av mina datorer och jag gillar det verkligen, även om det huvudsakligen är känslomässiga argument jag använder mig av. Mer om detta i ett annat inlägg, detta inlägg är mest för att själv komma ihåg hur jag gjorde för att installera hugo (som tidigare byggde denna hemsida) från mästergrenen för nixpkgs.

Då och då känner jag av behovet att dela med mig av vad jag håller på med, och då det allt som oftast är rätt nördiga grejer så kan jag inte utsätta mina nära och kära för detta precis hela tiden.

Jag är inne i en liten mörkrumsperiod igen. Jag är ledig, jag har köpt min första egna förstorare, jag har bilder att kopiera och tid att göra det. Jag har haft några dagar där jag lagt fyra-fem timmar på en enskild bild innan jag nöjt mig. Noga göra teststrippar, bedömma kontrast, göra testkopior, jobba på efterbelysningsscheman, skära ut masker, börja om från början igen. Cykla hem i den tysta natten, snabbt, snabbt. Repetera nästa dag.