Här om natten var det rejäl dimma och jag kände mig nästan tvingad att ge mig ut och plåta. Trots att jag vet att det sällan blir särskilt bra – jag glömmer bort att det gärna är kallt, att jag sällan orkar stå och vänta på en bra plats tills det där lilla extra kliver in i bilden, och att bilderna lätt ser likadana ut varje gång. De enda bra bilder jag tagit i dimma har givetvis inte handlat om dimma, jag glömmer också gärna bort att miljöbilder bara borde vara en fond och inte huvudmotivet…

Irritationen när man:

1. Letat igenom negativsamlingen efter en särskild bild
2. Valt ut ett perfekt fiberpapper för bilden, sista arken, mätt upp avmaskningsramen noga
3. Gjort testkopior, torkat testkopior med hårtork för att slippa dry-down-effekten, bedömt exponering, skuggning och efterbelysningstider för bilden
4. Framkallat i 2 minuter, stoppat, fixat kopian i dubbla fixerbad, låtit ligga i arkivsköljen 1 timme, låtit torka
5. Tagit fram olika varianter med olika tonare, valt ut den slutgiltiga kopian, och sköljt kopian i arkivsköljen ytterligare en timma
6. Pressat kopian under tunga böcker i en veckas tid
7. Plockat fram den där gamla ramen som väntat på en bild i flera år, och gjort rent den enligt konstens alla regler
8. Förbereder dig på att montera bilden i passpartou…och upptäcker att du mätt allt fel från början! Det saknas en halv centimeter i höjd för bilden! (dessutom har du inte lärt dig hur passpartou stavas, utan måste slå upp det även denna gång)

Jag borde verkligen lära mig det här. Det är inte så svårt. Och tålamodet har jag uppenbarligen…

Nu i år har det blivit många besök i mörkrummet. Riktigt många. Det har överhuvudtaget varit ett väldigt analogt år, mycket plåtat och mycket ny kunskap inhämtad. Det känns bra.

På grund av en sjukskrivning har jag varit hemma från arbetet i drygt tre veckor, och varit ordinerad att ta minst två promenader om dagen. Låt oss säga att det har varit ett par riktigt bra veckor, trots stunder av smärta.

Bra klippt, bra bilder. Bra, helt enkelt.

Jag tror jag ska försöka föra dagbok under åtminstone september månad. Efter sommarens projekt (en rulle film i veckan) är jag sugen på att plåta mest hela tiden igen, trots min svårighet att fota folk runtom mig när saker händer. Jag hoppas även att jag kommer fortsätta ge mig utanför lägenheten, som jag praktiserat i sommar.