Jag har svårt att tro att det bara är jag i min omgivning som börjar tröttna lite på att ha smartphone med sig hela tiden. Det är fantastiskt att sitta på hela världens samlade kunskap i fickan, men när det blir lite som i filmen ovan…ja. Nog med gnäll.

Idag är det exakt 7 år sedan jag gick på uppropet på Linköpings universitet. Det har hänt ganska mycket dessa sju år, och det är med en riktigt svår känsla av nostalgi jag går igenom bilder och försöker bildsätta det här. Hur bildsätter man att man vuxit upp? Hur bildsätter man allt fantastiskt roligt man gjort, allt det dåliga och allt det bra man har gått genom?

Jag har lidit av rastlöshetsmask nästan hela våren och sommaren. Den bara skriker, skriker och framkallar svåra behov av att göra något, skapa något, nästan vad som helst. Såhär matade jag masken ikväll, liksom många andra kvällar.

Helt sjukt snyggt genomfört. Jag störtgillar hans arbete med svärtan. Jag är som sagt lite fascinerad av svärta i allmänhet, även om jag har lite svårt att omsätta det i praktiken i mina egna bilder. Kanske får bli nästa utmaning, efter att fixa ett bordsstativ och plåta mer ute på krogen med Rolleiflexen. Eller båda på samma gång?

Ovan är en bild jag ställde mig och kopierade i torsdags, på ett för mig obekant men intressant papper. Lådan var märkt ‘ORWO FOTOPAPPER’ men inget mer, och i lådan ligger två påsar papper, så det är oklart vad jag labbat med, och tyvärr verkar pappret slöjat. Jag har försökt skanna kopiorna sanningsenligt men det var inte så lätt som jag trodde.

Att påstå att mörkrummet är passé eller utdöende är nog att ta i lite. Idag kan jag lätt (och billigt) få tag på fantastiska papper, bra filmer, samma framkallare som alltid. Visst, en hel del material har försvunnit från marknaden men en hel del nytt har lanserats. Några märken har återuppväckts från de döda.