Idag, då jag gick lite på Sörmlandsleden, såg ljustunneln över bron, skogen, så dök Smiths bild upp. A walk in Paradise Garden.

Jag och Andreas har bytlånat kamera med varandra – jag har lånat hans X100, och han har lånat min digitala småbildskamera med en normal. Jag plåtar mest analogt just nu (vilket nog även märks på mina digitala bilder) så jag tänkte det skulle vara lite kul att testa en helt annan kamera än vanligt.

Jag har börjat samla på mig lite fotoböcker nu. En del är fantastiska (From Back Home, True Norweigan Black Metal…) och en del är jag inte riktigt lika imponerad av. Några har jag köpt utan att veta särskilt mycket innan.

[…] För då framstår det tydligt hur människan i tusentals år har grubblat kring livets stora frågor och att många ”moderna” frågeställningar egentligen är nästintill eviga.

Finally, the resolution: Tested states that a 35mm film frame contains roughly the same amount of data as a 20-megapixel digital photo. Similarly, a 4×5-inch frame has the equivalent of 200MP of information. Shindler’s tintypes contain roughly 10 times the area of 4×5-inch shots, so they likely contain the same amount of detail as digital gigapixel photos.

Nu var det ett tag sen jag skrev här igen. Tänkte inte bli så djuplodande heller, annat än att åter nämna hur bitvis kul det är att plåta analogt och bara få hålla på. Jag vet att man kan hålla på med sina bilder på precis samma sätt med en digitalkamera, men det är liksom inte samma känsla alla gånger. Känslan av att hålla i en kopia man är nöjd med, där man har styrt hela processen från exponering, framkallning, kopiering…ja, det är en skön känsla.