Till slut hände det – jag tappade min kamera i golvet en gång för mycket. Något gick sönder, och jag kan inte längre ta bilder med den. Det är dags att summera kamerans gärning.

…och herregud, vilket liv! Genom dagar & nätter, ljus & mörker, ute på hav & upp på berg. 11,5 år tillsammans.

Bildbanken går inte att summera i några enstaka bilder, men jag gör ändå ett taffligt försök nedan, baserat på en loj genomgång av mitt flickr-flöde.

För den som oroar sig över att ens arbetsuppgifter ska tas över av en AI-maskin kan jag komma med lugnande besked – det kommer nog inte inträffa. Särskilt inte om du arbetar med skapande.

Vi flyttade nyligen ut ur den övernattningslägenhet min sambo haft i Stockholm, och hon bad mig ta lite bilder så att vi skulle komma ihåg den. Jag var inte svårövertalad, och passade på att dokumentera kvarteren runt om lägenheten. Väl ute slogs jag på nytt av en gammal tanke från tidigare, liknande boenden – att även om nästan alla hus i områden som dessa i sig är unika, så blir allt ändå bara…likadant. Som att all spretighet ändå kokar ner till en medelgrå median.

Det är nog mer än fem år sedan jag gjorde denna kopia, men jag är fortfarande nöjd med den - äntligen tog jag bilden lite för långt!

Det kommer med en del detaljer även på ett 6x9-negativ – särskilt om en är en tönt som mig, som använder stativ, trådutlösare och väntar ut vinden. Bilden är banal men blir ett onyttigt ögongodis jag uppskattar att titta på.

Läste för en tid sedan om Anders Alm och hans Kiruna-projekt på Fotosidan, och passade på att beställa boken “Innanför linjen för påverkade områden” som repotaget handlade om. Det är rätt kul att få se med andras ögon saker som för mig är vardag.