Ja, vad finns det att säga egentligen? Igår bröt sig någon in hos mig och Matilda, stal våra datorer och mitt playstation och knallade iväg med dem. Kamera, våra externa hårddiskar, TV och Matildas lilla dator lämnade de kvar så allt är inte förlorat…men man är fortfarande arg. Och besviken. Polisens tekniker hittade inga spår när de undersökte lägenheten, och inga grannar verkar ha drabbats.

Jag är lite osäker på om jag verkligen vill ha samma väder nu som vi hade för ganska exakt ett år sen. Ovan är tagen i Tullinge den 28:e november 2010, temperatur ca -5°C. Och denna vinter ska jag lära mig att överexponera lite mer för att slippa grå snö. Srsly.

På fotomässan bär alla kamera, och man bär den synligt. Lite som att man annars skulle glömma bort vilket intresse som binder alla till mässan. Då jag själv är lite utav en motvallskärring så vägrade jag bära kameran synligt, även om jag inte heller ville gå på mässa helt utan kamera (förvarade den i ryggsäcken, fantastisk kompromiss). Givetvis var jag även tvungen att skämta om företeelsen och försökte klura ut hur jag skulle bära mig åt för att vinna denna tävling till nästa år.

Nackdelen med ett starkt intresse för fotografi blir ganska tydligt såhär års (det kanske märks på mitt nästan maniska bloggande här just nu). Man vaknar, det är mörkt, man packar pliktskyldigt en kamera i väskan (trots mörker och fotoförbud på jobbet) och går till jobbet. Man går hem med kameran oanvänd i väskan och upptäcker att det är mörkt utomhus den här promenaden också.

Till mitt försvar måste jag säga att jag håller mig till en halvhöjdslåda i frysen, och att den inte ens är (helt) full.

Ja, jag är ju ganska skeptisk till ovan egentligen. Men helt hopplöst är det faktiskt inte. Jag ska försöka förklara lite hur jag tänker.