Vi kanske inte redan har gjort det, men det känns som så. Att vi redan, trots att vi precis börjat uppmärksamma hur ljust det är ute, har passerat årets ljusaste punkt. Vägen dit har kantats av längtan men finalen har gått obemärkt förbi, och redan nu påbörjas sorgeprocessen inför vintern och mörkret. Åtminstone känns det så.

Här om dagen övervägde jag seriöst att gå hemifrån utan kamera. Det kanske inte låter särskilt drastiskt (snarare ganska sunt), men för någon som de sista 19 månaderna alltid haft kameran i väskan och tagit minst en bild om dagen var det något ganska så stort.

a chimpanzee can do a great picture, but they only do one. I’ve got the edge, I can do two.

Det verkar som att de flesta som tar bilder är rädda för att få sina bilder stulna. Åtminstone när man börjar bli lite seriös med sitt fotograferande, typ lite som mig. En del laddar bara upp bilder i liten storlek, en del andra försöker skydda sina hemsidor med diverse småhack (typ som att stänga av högerklick på sin hemsida) – men de flesta verkar gilla att lägga till stora vattenstämplar över sina bilder. Så att man vet vem det är som tagit bilden från början, och så att man kan förstöra åtminstone lite av bilden.

Här har det varit tyst ett tag, och det känns lite som att jag under denna tystnad bara har varit på olika examenstillställningar och andra avslut. Det står nu ganska klart att en del av mitt liv börjar lida mot sitt slut, och att en ny tid står inför mig. Jag tänker inte slå på den stora trumman och börja tala om att växa upp eller liknande trams, men det är ändå lite vemodigt att gå i dessa tankar, särskilt när man inser hur mycket som hänt, hur man förändrats och vad man gått igenom de sista fem åren.

Idag använde jag för första gången (i år) taggen ‘Summer’ på flickr. Det kändes fantastiskt. Men då var det ju å andra sidan en fantastisk kväll också. Win-win.