Fastnade i en grupp på Flickr här om dagen, en grupp om storformatskameror. Det är en farlig sysselsättning, det väcker begär om att plocka fram sin egen stora kamera.

Vi sålde nyligen vårt radhus (och köpte ett lite större hus) med allt vad det innebär – home styling, fotografering, visning, budgivning…ni vet.

Nytt år, gammal utmaning - försöka plåta lite mer. Det minsta barnet börjar bli lite mer hanterbart och plötsligt finns lite utrymme att plocka upp kameran igen. Barnen sover ensamma någon timme på kvällen och plötsligt finns lite utrymme för att hantera bilderna igen. Små, små steg.

Hittar inte mycket tid åt bilder numera, ingen egentlig förändring sedan sist jag beklagade mig, och långt till förändring på den punkten.

Samlade in lite vårkänslor i Gällivare nyligen.

När en tittar tillbaka på gamla fotografier är det lätt att få för sig att historian var då, nästan i ett parallellt universum. Det är som att allt filtreras genom (i ärlighetens namn) ofta taffligt kopierade bilder med alldeles för hög kontrast.