Igår testade jag att göra en diptyk. Den blev inte särskilt bra, men det var ett kul sätt att hantera två halvdana bilder. Historien slutade även lyckligt, Sally gick iväg och klippte sig strax efter att bilderna togs, så att fler emo-tendenser kunde undvikas.

Det tog sin lilla tid, men nu har saker börjat återgå till sitt normala stadium. Jag har en fantastisk dator, skolan har börjat rulla på igen (och jag överläser…igen) och arbetet med fotoföreningen rullar även det på. Vi har börjat landa i lägenheten och allt är bara genomtrevligt. Inget mer harvande med hopplösa verktyg i FreeBSD, inga lågupplösta skärmar och inga 8 år gamla datorer att arbeta på.

I förra veckan bestämde sig laddaren till min laptop att sluta sina dagar i en kortslutning. Det är andra gången, och en ny laddare kostar 900 kr. 900 kr är mycket pengar, särskilt då datorn är i så pass välanvänt skick att jag inte är säker på hur länge till den kan tänkas hålla ihop. Jag är inte säker på att det är värt att köpa ny laddare.

Jag råkade hamna på en Apocalyptica-konsert igår. Första gången jag var på konsert med kamera och första gången jag såg bandet, något som jag länge velat göra. Båda två, alltså.

När min dator stått och arbetet med datainsamlingen till min kandidatuppsats på campus i mer än 2 dygn började jag få riktiga abstinensbesvär. Inte för att jag missade wikipedia, mina RSS-kanaler, mailen eller facebook – utan för att jag inte kunde beta av dagens bilder och tanka upp dem på flickr. Till slut gav jag mig och lånade Sallys stationära dator, och att pilla bilder på denna skärm är lite utav ett äventyr. Färgerna är helt annorlunda mot normalt.

Nej, jag är inte beroende av min dator. Trots att den bara stått och tuggat på campus sedan igår har jag inte haft några större praktiska besvär av dess frånvaro. Det är bara så att jag RÅKADE hitta ett sätt att surfa och blogga på mobilen och ville testa det. Inga abstinensproblem här inte!