Min dag började med att jag vaknade och insåg att jag var alldeles för trött för att gå upp. Jag har morgonsol rakt in i huvudändan av sängen, oavsett om jag har persiennerna nere eller inte. Svårt att somna om, milt uttryckt. Den fortsätter med att min matlåda bestämmer sig för att kissa på sig i ryggsäcken, trots en inslagning i plastpåsar för att undvika precis detta. Plånbok, datorfodral, laddare, ipod samt hela ryggsäcken luktar numera chili con carne.

Det kliar verkligen i kroppen, jag vill ut ut ut och fotografera saker. Tills vidare nöjer jag mig med vad jag hittar på balkongen (trots att det fortfarande känns helt bisarrt att ha en balkong)

Numera bor jag på Götgatan. Inte riktigt den götgata man först tror att det handlar om, utan den motsvarande i Linköping. Lägenheten är nästan tre gånger större än min tidigare, och nu när jag delar hyran så blir det nästan billigare än tidigare. Känns helt klart värt.

Jag sitter i upptakten till finalen av arbetet med min uppsats nu, efter att ha haft ett par sega veckor med mycket läsande och brist på översikt över hela arbetet. I helgen fick jag dock någon slags uppenbarelse om vad jag höll på med, varför och hur jag skulle utföra det, och i måndags satte jag mig ner och började rita ner mina tankar. När bilden väl blev klar hade mycket klarnat och jag insåg vilken skillnad denna lilla fåniga bild hade gjort.

Har strulat med den här bilden i ett par omgångar nu, och kom till slut på att den förmodligen skulle göra sig bra i svartvitt. Det verkar stämma, även om man här missar det gyllene ljuset, grönskan och luftfuktigheten. Men man kan antagligen inte få allt.

Dagens beslut: Att ta på smutsiga jeans och den regntåliga jackan samt kameran ut på fotopromenad. Att kunna lägga sig på den tämligen blöta marken och plåta utan att oroa sig. Trots att bilderna inte blev så upphetsande.