När man mest plåtat 6×6 är det en nästan lite ovan upplevelse att fotografera småbild igen – vad ska man göra av allt utrymme i sidled?! Här är jag förresten ute med Kalle och fotograferar med brasselbladaren.

Jag har slarvat med mitt fotografi nu under vintern. Att plocka upp kameran har nästan blivit lite motigt, och sträckan mellan hemmet, jobbet och gymmet har blivit alldeles hala, där mina ögon inte längre kan se bilder. Kameran har åkt med i väskan men inte plockats fram.

Inför en utlandsresa under 2013 köpte jag 15 rullar hemmarullad film, i tron om att det var HP5+, och åkte utomlands utan att ens testa grejerna. På plats på franska rivieran plåtade jag 8 rullar + en del digitalt också. Min vana trogen så begränsade jag kontrastomfånget i negativen, arbetade med nyinhandlat polfilter (det förra gick i backen på en festival) och till slut soppade jag all film i R09.

Idag har jag avklarat årets första mörkrumsbesök. Det känns som en bra början på året, och även om inga nyårslöften ska sväras och sedan glömmas bort så säger vi inget mer än att jag borde göra detta lite oftare.

Tidigare tyckte jag det var kul att framkalla film – lära sig mer om framkallare, anpassa kontrasten för att passa varje rulle, testa nya filmsorter…numera är att framkalla lite som att diska. Det är inte det bästa jag vet, men är nödvändigt och kan nästan vara lite meditativt ibland.

Nedan är ett citat av Martin Widlund, om hans stämningsfulla urbex-bilder i ett litet repotage Kamera&Bild: