När man har varit utan något så länge glömmer man nästan bort hur det kändes att ha det från början. Man kämpar för att hålla kvar någon liten del av hur det kändes tidigare, men med tiden bleknar till slut minnet, och kvar står man bara med en vag minnesbild av hur det varit.

Efter att ha läst denna kamptext om HDR blev jag åter en gång sugen på att mecka lite HDR. Trots att jag vet att det egentligen är svårt. Trots att jag vet att resultatet sällan blir något att ha till en början.

Äsch. Efter att ha gjort mitt månadsprojekt (jag tar ut segern i förskott, projektet avslutas inte förrens imorgon) så känner jag att det här med att ta en bild om dagen faktiskt inte är så dumt. Inte ens när det är mörkt nästan hela tiden.

Igår fick jag en chans att klämma lite på min mosters D700. Det var hemskt.

Sitter just nu och laddar upp mentalt inför årets stora släktbesök. I år blir vi bara 27 personer, då några har fallit bort för att vila upp sig. Hemskt trevligt, men ganska intensivt.

Idag var jag och Kalle ute och lekte i kylan, och i leken medverkade även Kalles gamla blixtar och några radiosändare. Detta är en lek jag tänker leka igen. Det var knepigt, lite fumligt, och var nog mer tur än skicklighet. Men ruggigt roligt, och ruggigt mycket nytt att lära.