Nu i december månad driver jag ett projekt med några kompisar, nämligen att ta lite annorlunda bilder än normalt och göra det varje dag under en månads tid. Projektet redovisas dagligen i en blogg som man hittar här.

Idag hände det igen. Magen pirrade till sådär rejält när jag importerade kvällens bilder. Inte för att det handlade om några mästerverk, utan för att det var så roligt att vara igång med kameran igen. Äntligen.

Jag & Sally är kattvakter den här helgen. Det är lite spännande att umgås med en ny, lite speciell katt, även om han ställer till med en del oreda i processen. Särskilt när han är hungrig.

Nu har jag läst Göran Segeholms något klyshigt döpta bok “Konsten att ta vinnande bilder”. Bortsett från titeln var det en fantastisk bok, och i vanlig ordning fick den mig att tänka till lite. Det finns en risk att jag rentutav kommer försöka ta lite annorlunda bilder än tidigare. Det ska bli riktigt kul att leka, särskilt nu när jag har lagt labbarna på en kamera igen. Eller, 5 kameror, ärligt talat. Och en småbildsscanner.

Bilden ovan är den näst sista bilden jag tog med kameran innan den bestämde sig för att gå sönder. Jag var mitt uppe i en fördrink inför en sittning med crossdressingtema, och folk, inkl mig, hade på sig ganska imponerande (oftast fruktansvärda) utstyrslar, som jag tänkte passa på att föreviga.

Igår testade jag att göra en diptyk. Den blev inte särskilt bra, men det var ett kul sätt att hantera två halvdana bilder. Historien slutade även lyckligt, Sally gick iväg och klippte sig strax efter att bilderna togs, så att fler emo-tendenser kunde undvikas.