Knappt sex veckor mellan bilderna, men ändå har det hänt mellan dem.

Det går undan nu. Varje besök till gamla centrum ger nya perspektiv på gamla, bekanta hus, när de plötsligt står ensamma i vad som en gång var.

Det går rätt fort framåt nu. Nya staden byggs, den gamla rivs, och livet pågår precis som vanligt mitt i allt. Barn ska vabbas, föräldrar ska bli sjuka och känna att allt bara rusar förbi, utan att vi hinner stanna upp och titta.

Läste för en tid sedan om Anders Alm och hans Kiruna-projekt på Fotosidan, och passade på att beställa boken “Innanför linjen för påverkade områden” som repotaget handlade om. Det är rätt kul att få se med andras ögon saker som för mig är vardag.

Vi sålde nyligen vårt radhus (och köpte ett lite större hus) med allt vad det innebär – home styling, fotografering, visning, budgivning…ni vet.

Nytt år, gammal utmaning - försöka plåta lite mer. Det minsta barnet börjar bli lite mer hanterbart och plötsligt finns lite utrymme att plocka upp kameran igen. Barnen sover ensamma någon timme på kvällen och plötsligt finns lite utrymme för att hantera bilderna igen. Små, små steg.