För en månad sedan var jag ute och gick i Gruvstadsparken och noterade hur sprickorna i marken började bli rätt ordentliga. I veckan återvände jag då jag upptäckte att utsiktsplatsen vid gamla stadshuset spärrats av och gömts bakom en avspärrning.

Min sambo brukar påstå att det farligt att lämna Kiruna under maj månad – risken är att du inte vill återvända! Det finns nästan inga fina saker att säga om denna månad, ens som lokalpatriot.

Ytterligare ett år, ytterligare ett dagboksprojekt. Tänkte plocka lite visuella russin ur föregående års virtuella kaka, nästan utan skam eller kontext.

2016 var jag i Gambia på solsemester. En av dagarna tog vi oss in till huvudstaden Banjul, och jag tog en bild som nästan blev riktigt bra.

Till slut hände det – jag tappade min kamera i golvet en gång för mycket. Något gick sönder, och jag kan inte längre ta bilder med den. Det är dags att summera kamerans gärning.

…och herregud, vilket liv! Genom dagar & nätter, ljus & mörker, ute på hav & upp på berg. 11,5 år tillsammans.

Bildbanken går inte att summera i några enstaka bilder, men jag gör ändå ett taffligt försök nedan, baserat på en loj genomgång av mitt flickr-flöde.

Vi flyttade nyligen ut ur den övernattningslägenhet min sambo haft i Stockholm, och hon bad mig ta lite bilder så att vi skulle komma ihåg den. Jag var inte svårövertalad, och passade på att dokumentera kvarteren runt om lägenheten. Väl ute slogs jag på nytt av en gammal tanke från tidigare, liknande boenden – att även om nästan alla hus i områden som dessa i sig är unika, så blir allt ändå bara…likadant. Som att all spretighet ändå kokar ner till en medelgrå median.