Detta är mitt första år i Kiruna, och saker är faktiskt lite annorlunda här än i södra Sverige. Typ årstiderna, och att jag första dagarna av september redan har missat den fina delen av hösten!

En del bilder blir liksom aldrig riktigt bra, fast att känslan när den togs var där. Som den här bilden.

Ytterligare en dagboksbild. Här står jag på uppfarten till en (numera) riven bro nära gropen.

Hittat i arkivet. Jag tror personen på bilden stannade upp i hopp om att inte kliva in och förstöra bilden, istället stannade hen upp och gjorde bilden. Det tackar vi för.

Det är fortfarande något banalt och exotiskt med varm sol och kall is vid samma tillfälle. Det är något fint med att känna sig lite äventyrlig vid byte till sommardäck redan i mitten på maj. Det är även något tungt att inte få känna doften av blommande syren i skymningen.

Det här ansiktet återkommer lite överallt här i Kiruna. Ibland är hen glad, ibland ledsen. Jag tänkte fortsätta leta och avbilda detta ansikte, tror jag kommer kalla hen Alex.