Nackdelen med ett starkt intresse för fotografi blir ganska tydligt såhär års (det kanske märks på mitt nästan maniska bloggande här just nu). Man vaknar, det är mörkt, man packar pliktskyldigt en kamera i väskan (trots mörker och fotoförbud på jobbet) och går till jobbet. Man går hem med kameran oanvänd i väskan och upptäcker att det är mörkt utomhus den här promenaden också.

Att på en ganska så kort tid gå från att ha saker att göra, saker att oroa sig över och saker ta tag i, till att plötsligt bara vara klar är en besynnerlig känsla. Jag har överlevt mina åtaganden, jag bor i en fin lägenhet med min Matilda, jag har lyckats landa ett bra sommarjobb och till och med min rygg börjar bli riktigt bra! Det finns just nu ingenting som fattas mig (okej, min cykel är i bedrövligt skick & min uppsats är inte klar), allt är faktiskt bara bra.

Vi kanske inte redan har gjort det, men det känns som så. Att vi redan, trots att vi precis börjat uppmärksamma hur ljust det är ute, har passerat årets ljusaste punkt. Vägen dit har kantats av längtan men finalen har gått obemärkt förbi, och redan nu påbörjas sorgeprocessen inför vintern och mörkret. Åtminstone känns det så.

Här har det varit tyst ett tag, och det känns lite som att jag under denna tystnad bara har varit på olika examenstillställningar och andra avslut. Det står nu ganska klart att en del av mitt liv börjar lida mot sitt slut, och att en ny tid står inför mig. Jag tänker inte slå på den stora trumman och börja tala om att växa upp eller liknande trams, men det är ändå lite vemodigt att gå i dessa tankar, särskilt när man inser hur mycket som hänt, hur man förändrats och vad man gått igenom de sista fem åren.

Idag använde jag för första gången (i år) taggen ‘Summer’ på flickr. Det kändes fantastiskt. Men då var det ju å andra sidan en fantastisk kväll också. Win-win.

Jag har varit sjuk sedan i tisdags nu, i vad jag får anta vara den traditionella post-SOF-förkylningen. Det har varit lite utav en upptäcktsfärd – för jag kan knappt komma ihåg när jag var såhär förkyld (eller ens sjuk…) sist. Det är alltid spännande att återupptäcka för andra helt uppenbara saker. Nåja.