Skanna är inte någon favorit just nu, av någon anledning. Men här är en skannad mörkrumskopia av en bild på pappa. Alltid något.

Fördelen med att leva som ungkarl, och det bästa sättet att starta en helg på. Mörkrum direkt efter jobbet och förstora en bild man är nyfiken på.

I söndags provade jag på Mattias DIY-lösning för att skanna negativ med min digitala systemkamera. Det var…spännande. På det där spännande sättet. Jag är bitvis ganska så petig när jag jobbar med mina bilder, och när jag skannar in negativ går det nästan lite till överdrift, det ska vara multple passes, filmens färgbas ska fastställas, negativen ska skannas in linjärt, högupplöst & med stort färgdjup och vändas i Photoshop osv. Jag tror det hänger ihop med oron för att man bara tar samma skitbilder som alltid när man ändå gör sig besväret att fotografera analogt, framkalla själv och hela den baletten. Men bilderna blir nu för tiden bra, åtminstone från skannerperspektivet.

Jag är ingen perfektionist. Inte på (medellånga till ganska så) långa vägar. Men jag gillar när det är bra, och jag gillar inte när tekniken begränsar mig. Står jag i mörkrummet och kopierar testar jag gärna en gång till om jag tvekar eller vill prova något nytt, särskilt på en bild som ovan.