Mörkrum

Fördelen med att leva som ungkarl, och det bästa sättet att starta en helg på....

Inför en utlandsresa under 2013 köpte jag 15 rullar hemmarullad film, i tron om att det var HP5+, och åkte utomlands utan att ens testa grejerna....

Idag har jag avklarat årets första mörkrumsbesök. Det känns som en bra början på året, och även om inga nyårslöften ska sväras och sedan glömmas bort så säger vi inget mer än att jag borde göra detta lite oftare....

Tidigare tyckte jag det var kul att framkalla film – lära sig mer om framkallare, anpassa kontrasten för att passa varje rulle, testa nya filmsorter…numera är att framkalla lite som att diska....

Går igenom lite bilder och hittade den här igen. Dessa tre gjorde jag tidigare i somras i mörkrummet, från ett mellanformatsnegativ....

Irritationen när man: Letat igenom negativsamlingen efter en särskild bild Valt ut ett perfekt fiberpapper för bilden, sista arken, mätt upp avmaskningsramen noga Gjort testkopior, torkat testkopior med hårtork för att slippa dry-down-effekten, bedömt exponering, skuggning och efterbelysningstider för bilden Framkallat i 2 minuter, stoppat, fixat kopian i dubbla fixerbad, låtit ligga i arkivsköljen 1 timme, låtit torka Tagit fram olika varianter med olika tonare, valt ut den slutgiltiga kopian, och sköljt kopian i arkivsköljen ytterligare en timma Pressat kopian under tunga böcker i en veckas tid Plockat fram den där gamla ramen som väntat på en bild i flera år, och gjort rent den enligt konstens alla regler Förbereder dig på att montera bilden i passpartou…och upptäcker att du mätt allt fel från början!...